onsdag, mars 2, 2022

Sandlosta

Från blygsam kantväxt till krävande bråkstake på fälten

Sandlostan har seglat upp som ett av de problemogräs som diskuteras mest i  växtodlingskretsar. Anledningen är dess explosionsartade utbredning under de senaste säsongerna. Från att - under många år - ha fört en ganska blygsam tillvaro i fältkanterna har sandlostan nu vandrat in och tagit plats på stora delar av fälten. Så, vad är det som har hänt?

Lostor (Bromus) är ett släkte inom familjen gräs med totalt ca 100 arter, som framförallt återfinns i de norra tempererade områdena på jordklotet. Några få arter finns i delar av Sydamerika och i tropiska bergsområden. I Europa finns omkring 40 arter och i Sverige knappt 15, tex sandlosta, foderlosta, luddlosta och renlosta som är vanliga på både åkrar och i vägkanter. Råglosta var  förr ett vanligt ogräs i rågfält och ängslosta och klaselosta förekommer främst på ängar och i dikeskanter. Andra vanliga arter är skugglosta, strävlosta och taklosta. En del arter odlas numera som prydnadsgräs.

Lostasläktet

Lostasläktet i Sverige är således inte speciellt stort, och de arter vi stöter på skiljer sig i såväl utseende, växtsätt som val av växtplats. Det gör också att de kan uppmärksammas på olika områden och bekämpas på olika sätt. Sandlosta (Bromus sterilis), som är den losta vi under senare år uppmärksammat mest i våra fält, är ett ettårigt gräsogräs som i största utstäckning gror på hösten. Den växer i tuvor och har ludna, småhåriga blad, och ax med långa borst. Sandlostans blommor har en röd-brun ton och syns i maj-juli, då de sätter mycket frö som mognar snabbt, men dessa har kort livslängd i marken, och sandlostan kan just därför inte bygga upp en fröbank för framtida överlevnad. Frönas groning hämmas också av ljus. Dess förmåga att ändå överleva från år till år, kan hänga samman med skillnader mellan olika populationer av sandlosta.  

Sandlosta

Sandlosta finns naturligt i södra och mellersta Sverige, ofta i vägkanter, där marken under lång tid fått vara orörd, och därifrån har de bekvämt kunnat ta sig in och konkurrera i fältet.  Odlingssystem med plöjningsfritt och reducerad jordberabetning har ökat under senare år och har många  fördelar, men det är också metoder som är speciellt gynnsamma för sandlostans överlevnad. Mycket höstsäd i växtföljden är också en faktor som ger sandlostan möjlighet att gro och överleva. Då arealen höstvete ökar behövs strategier för att bekämpa sandlostan. 

Bara början!

Liksom för många andra gräsogräs gäller att, har den väl fått fäste så är den här för att stanna, under överskådlig tid, och vi behöver hitta metoder som gör att den blir hanterbar i våra fält. Och då måste vi också tänka långsiktigt! Idag pratar vi om förebyggande åtgärder samt mekanisk och kemisk bekämpning. För de flesta ogräs är det en kombination av dessa, baserad på kunskap om både dina egna fält och ditt specifika problemogräs, som är långsiktigt hållbar. Detta stämmer särkilt bra in på losta, för liksom i kampen mot flyghavren, så är det viktigt att från början vara medveten om att den här kampen inte kan vinnas med enbart kemisk bekämpning. 

Utifrån sandlostans speciella egenskaper vad det gäller groningsvila och (o)förmåga att bygga upp en fröbank, behöver man hitta metoder som missgynnar dess överlevnad. Man får överväga för- och nackdelar med reducerad bearbetning, plöjning resp plöjningsfritt, samt höst- eller vårsådd och beroende på den strategi man väljer kombinera med de kemiska medel som finns tillgängliga för behandling. 

Med de medel, doser, begränsningar och villkor som finns tillgängliga idag, kommer vi heller inte att lyckas fullt ut på kemisk väg, och då ges förutsättningar för sandlostans fortsatta framfart på fälten. De medel som finns godkända för höst- resp vårbehandling, och med (viss) påvisad effekt mot sandlostan, är alltså viktiga att använda varierat och i kombination med andra metoder. 

Losta eller flyghavre - lätt att föväxla

Så är det då sandlosta du har på dina fält? Sandlosta kan med all rätt, framförallt på avstånd, förväxlas med flyghavre. Förutom likheten med flyghavre, kan man även förväxla sandlosta med luddlosta, men den är inte lika konkurrenskraftig som sandlostan och skapar därför inte samma problem i våra fält. Innan vippgång har de stora likheter och kan vara svår att skilja, men vipporna har sedan helt olika utseende. Luddlostan är ljusgroende och förekommer främst i vallodling. Sand- och luddlosta upplevs mycket sällan som problem i vårspannmål eller andra vårgrödor. 

Hela paletten viktig - inklusive handplockning!

Men summa sumarum - har du identifierat losta på dina fält - då är det också dags att agera!  Först och främst med förebyggande åtgärder som plöjning, vårsådd, eller falsk såbädd och fördröjd sådd (på hösten) som har god effekt på sandlosta. Under säsongen kan det vara effektivt med nerputsning av fältkanter, åkanter och vägrenar, och eventuellt även mindre delar av fältet, så snart lostan gått upp i vippa, och insaterna kan behöva upprepas. Att handplocka enstaka plantor som punktinsats är såklart effektivt, om än tidskrävande... Men en solig sommardag, ensam i fält och med Bayer Agro Podd i hörlurarna kan det vara en givande stund i många avseenden!

Generella råd:

Fältkanter och områden där lostan inte bekämpats ska inte tröskas alternativt skördas till sist.
Nogrann rengöring av tröska och andra maskiner i fält efter skörd. Ge inte sandlostan möjlighet att flytta till nya revir. 
Skörda inte halm från en gröda där lostan gått i vippa. Kräv rengjorda tröskor och balpressar om du hyr in tjänsten.
Ta inte eget utsäde från fält med losta. Egenproducerat utsäde är en bov i dramat.

Kemisk bekämpning:

Se rekommendation: Sandlosta

Se info om: Attribut Twin Plus, Attribut S, MKH Super 

Se våra filmer om gräsogräs
Copyright © Bayer AG
Copyright © Bayer AG